Ikväll kom Git hem till mig med sina stavar. Vi tog en tur i spåret, Anton och Erik B cyklade. Spåret är som sagt tidigare väldigt backigt. Efter 1,5 km kommer den längsta backen, Git och jag är längst ner och Anton kommer farande i full fart och är nästan nere vid oss när han gör jordens praktvurpa.

Inte en tår och inget skrik men han blödde både här och där. Han kämpade och gick dom 1,5 km hem medans Git tog mina stavar och jag Antons cykel. Typiskt att man skulle vara längst bort när det händer.

Han kämpade på SÅ himla bra och klagade inte nånting under tiden vi gick hem.

Väl hemma fick vi tvätta rent alla sår, båda armbågarna, i handen, på ena knät och på sidan av magen.

När jag skulle borsta Antons tänder borstade jag lite hårt på den tand som satt lös så den blev jättelös och det började blöda. Anton tyckte pappa som åkt och spelat biljard skulle komma hem och plocka ur tanden. Jag är ju inte bra på det enligt Anton. Mitt förslag var att vi skulle fråga Git om hon kunde rycka tänder och ja det kunde hon.

På ett litet kick var tanden ute och blodet rann.

Omplåstrad och tandlös var det dags att hoppa i säng. Han är tålig den lilla/stora killen.

Anton påminde mig att ta ett vanligt glas så tandfen ser att det ligger en tand i glaset. Annars kan hon ju missa att se den

Det är väldigt skönt att slippa tvätta, laga mat och framförallt tänka på VAD man ska äta för mat när man är utomlands. Man behöver inte städa heller…

Det blir desto mer tvätt när man kommer hem och just nu ser det ut så här i min tvättstuga :?

Jag tvättar men strykningen fixar jag när det blir sämre väder :P

Har inte samvete att vara inne när solen skiner ute. Det kanske är sista soldagarna för den här sommaren. Man vet aldrig.