Så har ännu en vecka passerat. Gick tiden så här fort när man var liten? Förmodligen men tid är ju liksom tid och ibland uppfattar man den olika.

Imorse fick jag en utskällning på väg till jobbet

Jag åker varje dag genom den tråkiga, knöliga, bökiga rondellombyggnaden vid Citygross. Ena dan får man köra här och nästa där.

Jag körde sakta och precis när jag är på väg ur eländet står en karl i varselkläder mitt i gatan samtidigt som en stor maskin skär upp asfalten i min körbana.

Jag stannar så klart och tänker………….. hur lång tid tar det här och får jag köra här? Jag har ingen bil i mötande körfält så jag vrider om ratten och hinner bara rulla en meter så vänder sig karln om, stirrar argt och säger några fula ord som jag tack och lov inte hör.

Tvärnit, han stampar fram till min bil, jag vevar ner rutan och han bara fräser så spotten stänker.

- Du kan väl inte köra förbi när jag blockerar vägen!!!

- Men ursäkta, jag visste inte om jag fick köra där, Förlåt!

Så flyttade karln på sig och jag åkte vidare. Då blev jag förbannad och svor en harang i bilen för mig själv.

Jag kan förstå att dom som jobbar efter vägarna blir arg när folk bara skiter i hastigheter och kör som svin men det gjorde inte jag.

Han hade faktiskt kunnat stoppa mig och förklara istället. Ingen vidare bra start på dagen