Beskedet 1

Så gick veckan och det blev måndag den 8 januari.

Jag jobbade som vanligt till 14 sen kom Tex och hämtade mig på jobbet.

Satt inte många minuter så kom sköterskan och visade in oss på ett rum och strax därefter kom läkaren. En ungersk man som var ganska ”trökig”.

Han berättade att det var cancer. En hormonell snäll cancer. Snäll??  Hur fan kan cancer vara snäll?

Men visst, snäll fastnade i hjärnan. Han sa att dom rekommenderade mig att ta bort hela bröstet och ändå fick jag alternativet att bara ta bort en del. Men alltså – jag spyr på den här tutten. Tål inte se den! Trodde han verkligen att jag skulle vilja ha den kvar? Alla människor är olika och det finns säkert dom som inte alls vill ta bort hela. 

Han lyssnade på hjärta och lungor och tog ett blodtryck. Blodtryck sa jag, det kommer vara skyhögt, känner mig lite nervös. Då drog han på smilbanden, tog blodtrycket och talade om att det var helt normalt. 

Han undrade om jag hade några frågor. Inte en fråga ploppade upp så han gick och in kommer en helt fantastisk sköterska – Petra. Petra frågade om jag förstod allt som läkaren sa och ja det gjorde jag väl. 

Hon frågade hur jag tog beskedet. Vad ska man säga, jag var helt inställd på det så det kom ju inte som en chock precis. Kände däremot en lättnad att beskedet kom. Ingen ovisshet längre. Jag kände ett konstigt lugn.

Hon berättade att en operation var inbokad den 17/1. Herregud, det är ju nästa vecka. Nog tänkte jag tanken att här måste det gå undan, bråttom, bråttom men så var det inte. Dom har så korta väntetider. Före jul hade dom 3 1/2 vecka och tyckte det var jättelångt.  Man får vara tacksam att vården fungerar även om dom får ta en hel del skit. Beundrar verkligen människor som vill och klarar av att jobba inom vården. 

Fick med mig en liten goodiebag med en BH och en skumgummitutt. Till tutten medföljde en liten påse med extra skumgummi så jag kan fylla på ifall den känns för liten. Fick även en liten necessär med lite smått och gott i. 

Information och telefonnummer så jag kan ringa om jag undrar nåt.

Drygt en timme senare var vi på väg hem igen.

Fortsättning följer…..