Piccline och första behandling


Tredje gången gillt.

Duschade återigen med hibiscrub och åkte till sjukan där jag först träffade Pia. Hon tyckte det såg fint ut och det var mycket mjukare under armen nu så beslutet blev att jag skulle få picc-line och behandling.

Gick in i nästa rum där Marie och Emelie hälsade mig välkommen. Jag fick lägga mig på typ en operationsbrits. Blev än en gång tvättad med hibiscrub och sedan spritade 5 gånger på armen. Fick en steril duk under armen och sedan ett sterilt skynke över typ hela mig (utom ansiktet).

Så tittade dom med ultraljud var i överarmen jag hade en ven (ca 1,5-2 cm in i armen). Blev stucken med en nål och sedan lite bedövningsmedel innan dom förde in slangen. Dom röntgade för att se att den hamnade rätt. 43 cm!! lång slang som går upp vid axeln, in och ner mot hjärtat. Kändes absolut ingenting.

Sen spolade dom rent, tejpade lite och tog bort allt sterilt. Det gjorde faktiskt ont för det satt hårt fasttejpat på armen.

Det hela tog ca 45 minuter.

Nu sitter den där!

Åkte hem för att äta lite lunch och ta 16 tabletter betapred (cortison) innan jag skulle på behandling kl. 13

Tex följde med och det är bra att det är 4 öron som lyssnar när man blir fullmatad med information. Denna gång av Kristian som även gav cytostatikan. Alltså man blir ju klen bara av att höra alla biverkningar 🙄

En biverkan är att naglarna blir sköra, torra, och spruckna. Är ju så man kan grina ihjäl sig, jag saknar mina fina naglar. Men, men, till sommaren ska jag ha fina naglar igen. För att minimera problemen med naglarna har nån kommit fram till att man ska kyla händerna. 

Själva droppbehandlingen tog 60 min och jag fick välja om jag ville sitta eller ligga. 

Under denna tid fick jag sitta med kylvantar som byttes efter halva tiden. Verkligen iskallt men jag vill tro att det funkar 💪

Hade jäkligt svårt att sova i natt, vaknade och hade svårt att somna om. Det snurrade i huvudet och det var väl dels för picc-line och behandling men även för att jag skulle få svar på analysen av lymfkörtlarna.

I slutet av behandlingen kom en läkare in och berättade att dom tagit ut 11 lymfkörtlar. Jag trodde det skulle vara typ 30 men det var bara 11. Av dessa 11 fanns det metastaser i 2 st. Sån jäkla befrielse! 

Jag hade ställt in mig på att dom tagit ut 30 och ALLA 30 var sjuka. 2 av 11 eller med portvakten 3 av 12 kändes som ett riktigt bra besked. Oavsett så gör det ingen skillnad på behandlingen. Den är lika men hade det varit alla hade förmodligen en läkare redan ringt och skickad mig på en herrans massa röntgen. 

Trots cortison som man blir pigg av tror jag att jag kommer att sova lugnt i natt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.