Ingenting är inplanerat på hela helgen. Är så länge sen sist så jag kommer inte ens ihåg när det var.

Skön känsla måste jag säga

Postat med WordPress för Android

Idag skjutsade jag Malin till träning. När vi svänger ner mot Träffen ser vi en tjej ligga på parkeringen. Susade till i huvudet och första tanken var så klart att hon var full. Så tänker nog dom flesta.

Släppte av Malin och åkte tillbaka, tjejen ligger kvar. Ser 2 karlar vid ett sophus, stannar bilen och frågar om dom sett att det ligger en tjej där borta. Jo det hade dom och den ena mumlade nåt om att hon säkert var full.

Ja, sa jag men hon kan faktiskt vara sjuk. Man kan inte förutsätta att dom är full och även om hon är full kan hon behöva hjälp.

Jag sa att jag inte vågar gå dit själv och bad dom följa med vilket den ena karln gjorde. Han skulle bara lämna lite grejor i sin lägenhet. Jag gick fram till henne själv, kunde liksom inte vänta.

Jag ruskade om henne och ropade Hallå i säkert 5 minuter innan människan svarade. Å vad jag hann tänka, ska jag ringa 112, andas människan, vad ska jag göra? Där ligger en normal tjej i 35-års åldern på en pizzakartong i en påse. Pizzan var en enda sörja i påsen och hon hade ingen aning om var hon fått den ifrån. Hon frågade om hon var hemma.

Nej, du ligger på en parkering ute och här kan du inte ligga. Är du sjuk? Är du full? Har du druckit?

Till slut svarade hon att hon inte var sjuk och att hon hade druckit.

Vi fick upp henne på benen och hon kunde vinglande ta sig fram.

Hon blev förtvivlad och tackade för att vi brydde oss om henne.

Stackars människa!

Jag frågade om hon kunde ringa en kompis som kunde hjälpa henne men hon fick tårar i ögonen och bara tyckte vi var så snälla.

Jag känner mig i alla fall nöjd att jag tittade till henne. Mitt samvete hade inte klarat att lämna henne där och om ni bara visste hur många som åkte förbi och bara ”struntade” i henne.

Om du inte vågar gå fram själv, be någon följa med.

Även om en människa är full kan hon/han behöva hjälp.

Hur ofta läser man nåt roligt i tidningen? Hur ofta ser man ett roligt program på tv?

Roligt så där så man får skratta ordentligt. Känns som det är evigheter sen. Jag tror både tv och tidningar helt snöat in på allt tragiskt och tråkigt.

Jag följer 30 dagar i februari – man blir ju lätt deprimerad. Se det så förstår du.

Idag såg jag Arga Snickaren – grymt tragiskt. Ett par med 30 års skillnad med en 7-årig dotter som bor i ett ruckel som varken är rustat eller städat på typ hundra år. Socialen vill ta flickan eftersom det varken fanns värme eller dusch i huset. Fruktansvärt! Det värsta var att trots varningar gör dom INGENTING. Fast å andra sidan hade dom inte förmågan. Så är det, spelar nog ingen roll hur mycket dom ville så tog dom sig inte för, dom saknar helt enkelt förmågan.

Shit alltså! Nu fick jag en positiv tanke. Helt plötsligt insåg jag vilken fint hem vi har. Trots att det ligger saker både här och där är det nog inte så tokigt och det bästa av allt är att jag TRIVS hemma.

Aftonbladet – skriver bara om hur du kollar om du är sjuk på ena eller andra sättet. Kolla dina naglar, kolla dina ögon, det här lider du av, bla bla bla. Har man en jäkla tur kan man hitta nån nyhet för att sedan läsa om hur man går ner X antal kilo på X antal veckor.

Pust!

Nog för att det ibland kan vara skönt att störttjura till ett sorgligt program men inte 7 dar i veckan.

Jag skulle vilja se en riktigt rolig film och skratta så där hjärtligt så man får ont i käkarna.

Det är nog dags för media att hitta ett annat spår. Lite mer positivt skulle inte skada.

Seriöst, är det här nåt folk vill läsa?

för stegtävlingen hade jag avbokat core passet idag men det gjorde jag inte och därmed inkasserade jag ca 6000 steg extra.

Sista veckan har varit jobbig, riktigt skitjobbig.

Jag säger som barnen skulle säga:

Det suger!

Det känns skönt att helgen är här så man slipper tänka så mycket på det där eländigt jobbiga.

En av 2 ”såpor” jag följer är Biggest Looser, det andra är Sveriges mästerkock.

I Biggest Looser är Ralph min favorit och jag hoppas och tror att han vinner. Han ger verkligen järnet och försöker inte sabba och lura till sig fördelar från nån annan.

Lite kul att just han klev på vårat tåg igår. Han såg jättestiligt ut! Fina kläder och stylat hår. Efter gårdagen är jag än mer övertygad att han tar hem vinsten, Heja Raffe!

Tänk att en människa kan ändra utseende så mycket med att gå ner X antal kilon i vikt.

Han var ljusår ifrån att se ut som på denna bild.

Så var ett antal veckors lyssnande, tittande och väntande över.

Årets vinnare är klar – Loreen

Låten är jättebra men jag kan inte med hennes scenframträdande. Jag tycker dessutom jättesynd om Danny. En  bra låt som inte räckte hela vägen fram. Jag lider med honom

Wilmer och Anton var jublande glada över att ”rätt” låt vann.

Hej då Mello!

Bilden har jag lånat från Aftonbladet

Idag har jag smygstartat i 10.000-stegs klubben. Från 1 april kör vi en tävling/peppning bland oss hockeymammor. Vill andra också vara med är det bara att hänga på. Medlemsskapet är gratis. Det enda du behöver är en stegräknare. Vill du vara med i vårat ”promenadgäng” heter vi Hockeymammor VHC.

Anton spelade match på Testebo och innan match passade jag så klart på att ta en prommis bort till Lindbacka där Jessica mötte mig och vi gick tillsammans tillbaka.

Jag som enligt Jessica är en Glamour-morsa  (sov till halv 10) hade inte många steg att skryta med. Trots promenaden har jag inte kommit upp i mer än knappt 7000 steg. Herregud! Jag kommer att komma sist av alla  Till råga på allt har jag ett stillasittande jobb.

Men nu är vi på G!

Måste säga att Stegräknare hade otroligt snabb leverans. Idag låg den lilla räknaren i lådan.

Men jag köpte fel!!!!

Jag skulle ha en annan än den jag beställde. Såå typiskt!

Insåg det först när jag slitit upp förpackningen och dragit igång den

Det var en sån här jag ville ha

Idag har jag minsann fått känna mig riktigt urusel. Rent ut sagt inte vatten värd. Jag blev jätteledsen och har gråtit en syndaflod.

Det finns människor med riktig översittarattityd som verkligen går in för att trycka ner en i skoskaften. Jag brukar normalt sett kunna försvara mig och stå på mig men den här gången blev jag bara ledsen. Nu i efterhand är jag mest förbannad.

Vad får man ut av att trycka ner nån och inte lyssna på vad den andra personen har att säga?

I det här fallet skulle personen hjälpa mig och definitivt inte vara taskig och trycka ner mig. Nu har jag fått fullt stöd från annat håll och det känns mycket bättre så nästa gång vi ses ska jag stå på mig. Tyvärr måste vi ses igen och det är inte mitt val.