Här sitter vi som 2 dönickar i soffan, Tex och jag.

Rätt vad det är öppnas dörren och in kommer en kille med bestämda steg. Går förbi första öppningen till vardagsrummet mot köket.

Varken Tex eller jag säger nåt och båda tänker att det var Alex.

Sen backar killen, tittar på oss och frågar

Har jag gått fel nu eller?

Öh, ja det har du nog gjort säger vi i kör för varken Tex eller jag har en aning om vem han är.

Han ser helt paff ut och vi frågar vart han ska?

Äh, strunt samma, jag har gått helt fel

Vi började asgarva och killen måste känt sig heldum  😛

Han lommade ut igen, undrar om han hittade rätt till slut.

PS. Tur att jag inte var ensam hemma för då hade jag förmodligen blivit lite skraj.