Någonstans

Jag sover oftast som en stock. Spelar ingen roll om plogbilen kommer mitt i natten eller om tidningsbudet kör som en galning på området och smäller med brevlådorna eller vad det nu kan vara som låter. Tex vaknar för minsta lilla ljud.
Blir barnen sjuka eller inte mår bra är jag vaken på 3 röda. Knepigt det där….. En sån gång kan Tex sova, ungefär som han vet att jag vaknar.
Igår kväll pratade jag med Tex vid 20:30. Tävlingarna var över, dom skulle bara äta och åka hem. Jag somnade i godan ro vid 23-tiden. 00:30 vaknar jag utan anledning och märker att Tex fortfarande inte är hemma. Oroskänslan var där…. tänk om det hänt nåt?!
Jag skickade ett SMS och Tex ringde på en gång. Han var nästan hemma då. Skönt!
Jag har alltid ringt till min mamma & pappa och talat om att vi är hemma igen om vi varit borta. Mamma säger alltid: -Vad skönt, då vet vi det.

sova

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *