Call Girl

I torsdags tog jag en fika med Ann och sen gick vi på bio, vi såg filmen Call Girl.

Filmen var bra och med tanke på att den är baserad på en sann historia så blir den bättre.

Det är valår 1976. Kvinnlig frigörelse och sexuell revolution går hand i hand med neutralitet, kärnkraft och trygghet för alla. I Stockholm ligger dagisen vägg i vägg med poseringsateljéer, och sexklubbarna får kunder från det närliggande regeringskansliet. Unga Iris rekryteras som ”Call Girl” från en ungdomsvårdsskola, och sugs blixtsnabbt upp från samhällets botten, förbi diskoteken och elitens kristallkronor, uppemot landets högsta politiker. När den utopiska bilden av Sverige hotas, stiger maktens män in för att upprätthålla den.

Filmen bygger på den stora, politiska skandalen på mitten av 70-talet – kallad ”Bordellhärvan”, då samhällets absoluta toppskikt plötsligt misstänktes för återkommande bordellbesök hos prostituerade och minderåriga tjejer som jobbade för den ökända bordellmamman Doris Hopp.

Justitieministern Lennart Geijer fick det hett bakom öronen när han senare pekades ut, tillsammans med statsminister Thorbjörn Fälldin, statsminister Olof Palme och centerpartisten Olof Johansson, för att nämna några. Allt ledde till den historiskt omtalade ”Geijeraffären”, där Geijer och hans mäktiga vänner varken behövde vittna eller åtalas, trots brottets prioritet, med misstanke om köpta sexuella tjänster från flickor under 18 år. Profilen Ebbe Carlsson hade en viktig funktion i dementimaskinen kring denna skandal, bland annat.

Jag var 5 år när den här skandalen inträffade så jag har inget minne från den tiden men filmen var intressant, klart sevärd.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *