Dagens outfit

Efter fyra års ont i foten var det dags för Malins operation.

Uppe i ottan och på plats i Dagkirurgens nya fina lokaler 07:20. Både Malin och jag fick grymt snygga kläder. Mössan är bara bäst  😛

Efter att ha pratat med narkos och läkare lämnade jag Malin och åkte till ishallen där Anton spelade skol-DM i hockey. Hade verkligen ingen ro att vara där så jag åkte till jobbet och där hade jag inte heller nån ro. Blir oerhört rastlös av att bara vänta.

11:15 ringde Malin och berättade att hon var vaken.

SKÖNT!

Operationen har gått bra och förutom det instabila ledbandet som dom förstärkt så hade hon en lös broskbit som legat och gnagt mot leden som blivit alldeles inflammerad. Det var alltså inte undra på att hon haft ont. Man kan ändå undra om broskbiten varit lös sedan första gången hon stukade foten. Hon har alltid sagt att det är nåt fel i foten och läkarna har sagt att det är en vanlig stukning  😕

Aja, nu är det gjort och vi får hoppas att det blir bra. 2 veckor gips utan att stödja på foten följt av 4 veckor med nån plastortros pjäxa (typ).

Det är oerhört jobbigt att vara mamma en dag som denna, milt sagt mentalt påfrestande.

Malin op

Ledbandsplastik

Idag följde jag med Malin till ortopeden med foten som hon gjorde illa första gången i april 2011. Samma fot har hon gjort illa minst 3 gånger till efter det och nu senast i augusti.

Efter sista smällen har hon aldrig blivit bra. Ont mest jämt och foten svullnar var och varannan dag.

Hon har träffat läkare, sjukgymnaster och röntgat ett flertal tillfällen men nu har dom kommit fram till att det ska göras en operation.

Pust! Jag som trodde och önskade att det var slut med elände.

Lång läktid, ca 6 månader men å andra sidan har hon haft problem i 4 år så 6 månader kanske inte är så länge ändå.

Nu är det bara att vänta in operationstid.

ledband i foten

Plicasyndromet

Så var det Malins tur att operera sig. Vi var uppe med tuppen och for till dagkirurgin i Sandviken.

Operationen gick bra men det var ingen trasig menisk som läkaren först trodde. Det var Plica synovialis vilket är en medfödd förändring.

En rest från fosterstadiet i knäleden. Denna rest bildar en förtjockad, veckad ledhinna på olika ställen, vanligen under lårmuskelsenan eller längs inre ledspringan vid knäskålen.

Symtom kan uppstå som en följd av våld direkt mot knäleden om patienten har denna medfödda förändring. Det var alltså det som hände när hon gjorde illa sig.

Symtomen tolkas ofta som besvär orsakade av en medial meniskskada. 

Det där inflammerade, irriterade vecket har gjort att hon har typ som ett skavsår mot lårmuskeln. Läkaren tog bort den och spolade rent i knä så nu står det inte på så är hon fit for fight igen. Så skönt att det inte var menisken.

När hon vaknat till och kände sig piggare och skulle byta om fick hon en svimningsanfall. Bara att lägga ner henne på golvet och börja om med vila. Nån timme senare gjorde vi ett nytt försök och återigen ett svimningsanfall. Då fick hon dropp och vila.

Försök nummer 3 blev rullstolsvägen. Vi skrattade gott både hon och jag för rullstolen var verkligen rutten, halvpunka och rasslig.

Nu mår hon bättre. Så skönt att dessa 2 dagar är över och nu är mamman jättetrött.

malin op

 

 

Väntan 1 över

Då jag bokade ett cheapcharlie hotell kan vi inte påstå att frukosten var så exklusiv men vi har ändå sovit gott inatt.

Anton fick dock ingen frulle.

Bara en förälder får följa med när barn sövs och Tex följde med Anton idag. Det är SÅ jobbigt att vänta, tiden bara sniglar sig fram. Väl ute tog vi en äcklig kopp kaffe och väntade på att läkaren skulle ringa. Det gjorde han och det är en sån lättnad att höra att operationen gått bra.

När han öppnade såg han att benhinnan var irriterad så förutom att klyva muskelhinnan lättade han på benhinnan.

Anton mådde illa efter narkosen så vi fick vara kvar ända till halv 4 innan vi fick åka hem igen.

Nu mår han bra. Kryckor i 3 dagar och lugn i 14 sen får han leva vanligt fritidsliv i ytterligare 2 veckor innan han får börja träna igen.

Varför han har fått så här? Han är ”för” idrottsaktiv.

operation

 

Lätt stresshuvudvärk

Idag hade Malin tid hos ortopeden för att kolla sin meniskskada. Vi bestämde att jag skulle möta upp henne vid stora entrén. Jag tyckte jag var ute i god tid men HUR kan man ha så få parkeringsplatser på ett sjukhus? Jag snurrade, snurrade och snurrade. Kände hur stressad jag blev över att tiden gick. (hatar att vara sen)

Jag ringde Malin för att kolla om hon var på plats.Hon svarar med

Hur många varv ska du köra?

Hon stod och tittade på mig  🙂  När jag väl hittade en parkering var det flera mil till automaten. Rusade som en galning men jag tror vi loggade in i tid. Pust!

Så träffad vi läkaren Georg. Lugnt och fint pratade han med Malin och undersökte hennes knä och konstaterade att det måste OPERERAS  😕

Han vill sy menisken….. om det går – OK och då ska hon gå på kryckor fram till operation. Jaha tänkte jag, vårdgaranti 90 dagar, kryckor hela sommaren….

Jag frågar istället läkaren hur lång tid han tror att det tar?

Vi borde ha det klart om 7-10 dagar. Hoppsan!  😮

Kul att båda barnen kommer att operera sig ungefär samtidigt. Där kommer tyngden i huvudet.

Det blir säkert jättebra och det positiva är ju att dom förhoppningsvis slipper ha ont. Positivt tänk nu  😀

meniskknä

 

 

Apropå sjukvården

Jag fick ett SMS från Artio/Sophiahemmet med meddelande att dom skickat en kallelse via mail.

Anton har fått en operationstid – DEN TIONDE JUNI  😮 dagen före skolavslutningen.

Kände att jag blev lätt stressad. Då har det gått knappt 4 veckor när vi åker till Furudal. Jag ringde deras rådgivning som tyckte jag skulle prata med läkaren på hans telefontid på onsdag.

Det gick inte ens en timme så ringde läkaren upp mig. Det är helt OK för Anton att vara med. Han får känna själv vilken nivå han kan träna på.

Anton själv tycker det är OK så då kör vi.

Fick fylla i en hälsodeklaration med tidigare operationer, vad och när. Fick tänka en stund och titta på bilder och kom fram till åren 2004, 2005, 2007 och 2008. Plutten!

Anton op