Ensam i skogen

Jag gillar egentligen inte att gå i spåret själv. Ensam och mycket skog…. men det känns så fånigt att gå med stavar efter vägarna så därför väljer jag spåret nu.

Idag följde Anton med på cykel och då kändes det genast mycket bättre. När jag går själv brukar jag tänka på hur jag ska bete mig om nån överfaller mig. Nu har jag ju stavar så dom kan jag veva med. Tanken på björn dyker oxå upp i skallen. Om man går när det skymmer ute så förvandlas väldigt mycket i skogen till konstiga djur. Ett träd som blåst ikull och dragit med sig en stor bit av jorden runt trädet ser verkligen ut som en björn. Jag lovar!

skog

2 reaktioner på ”Ensam i skogen”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *