Bortglömd

Malin avslutade träningslägret på Åland med att vrida om foten så det knakade. Inte alltid lätt att veta om den ”bara” är stukad eller om det är en fraktur. Den är/var svullen och mörk runt fotknölen och in mot mitten av smalbenet. Inte så där typiskt utseende för en stukning och hon kan inte stödja på foten eller vicka på tårna.

Vi fick i alla fall en tid på familjeläkarjouren där allt gick hur snabbt och smidigt som helst. Läkaren kunde mest bara konstatera att den skulle röntgas så vi fick en remiss och åkte vidare till sjukhuset.

Vi plingade på jourklockan gick in och lämnade remissen till en sköterska som bad oss sitta ner.  Vi var helt solo så det borde gå fort…tänkte jag. Oj så fel jag hade!

När vi väntat en timme och ingen människa syntes till började jag känna mig lätt irriterad. Jag gick runt HELA avdelningen och såg inte en levande varelse.

Jag gick till ingången, öppnade dörren och tänkte jag skulle ringa på jourklockan igen men klockan satt så långt bort och dörren ville åka igen fortare än att jag hann ta det där extrasteget för att nå klockan. Jag flängde fram och tillbaka men lyckades inget vidare. Inte vet jag om dom hade en filmkamera nånstans för det gick på 3 röda från att jag stod där hoppandes fram och tillbaka i dörren tills det började röra sig i korridoren. Jag rusade ner till receptionen igen och människan frågar hur vi kom in 😮

Jag: -Ja men vi har väntat här i en timme!

Människan: -Vi har inte släppt in nån, hur kom ni in, vem har släppt in er?

Jag och Malin i kör: –DU släppte in oss för en timme sen!

Då såg människan helt förvirrad ut och började bluddra en massa om att hon måste ha fått nåt annat att göra så hon glömde. Hon hittade inte på remissen heller för den hade hon lagt ifrån sig nånstans.

Så gick det helt plötsligt med en jäkla fart, in, ut, vänta, klart, ingen fraktur.

Det var väl skönt men hon ska ha foten lindad och hoppa på kryckkäppar (som läkaren sa) tills hon kan gå på den utan att det gör svinont. Hon har ont i händerna och är redan less så dom åker nog snart.

————————————————————————-

Gitmåndag – Vi blev bjuden på grillat som vi åt ute i det sköna vädret. Ungarna kacklade värre än värst och vi skrattade. Vi såg Total BlackOut, så himla kul. Tänk att man kan skratta så mycket åt folk som är rädda 🙂

Mobilsamtal

Jag skulle ringa Danne (exet) – efter några signaler svarar en röst

-Danne

Jag kände inte alls igen rösten och tog för givet att nån på Dannes jobb svarade.

-Hej, det är Ewa…. jag tänkte prata med Danne

Han svarar lite konstigt

-Vem är det?

-Det är Ewa och jag vill prata med Danne

-Vilken Ewa?

-Ewa… krysset

Jag blev alldeles förvirrad och frågade om han skämtade med mig 😀

-Nej men du har nog kommit fel

-Jaha men vad har jag ringt för nummer då?

-xxxxxxxx

Och jag kan säga att det var inte en siffra rätt.

Jag ringde via kontaktboken i mobilen så där som jag alltid gör.

Jag pratade nog en hel del oförståligt men bad till slut om ursäkt och avslutade samtalet. Herregud, han måste undra vad det var för tokigt fruntimmer som ringde.

Fram med telefonboken igen och ringde ”rätt” Danne och jag frågade så klart om nån annan nyss svarade i hans telefon. Han lät jätteförvånad och sa att det inte var det. Märkligt!

När jag pratat klart med ”rätt” Danne kollade jag samtalslistan och jag hade ringt Danne 2 ggr men när jag kollade vilket nummer det var så var det 2 olika 😮

Då kom jag på… min telefon är på lagning så jag har min gamla mobil som varit utlånad till bl. a Milla. Det finns hur många kontakter som helst i telefonen och jag känner bara igen hälften *fniss* Måste vara nån av Millas Danne 😛

I skrivandets stund så vet jag att det var Millas kusin jag pratade med.

Gasta – Stand up

Igår gick Ann, jag, Jimmy och Therese från jobbet + några till på Stand up på Folkets Hus. Komikerna var Fritte Fritzson, Ann Westin och en till som jag inte kommer ihåg namnet på. Kul kväll var det i alla fall med många skratt. Det kan man behöva ibland 😀

Jag försökte verkligen knäppa några bättre bilder men var livrädd för att dom skulle se kameran. Herregud! Skulle dom se den (speciellt Fritte) då hade han garanterat tvingat upp mig på scen. Pinsamt värre! Vid ett tillfälle när kameran var uppe och han vred huvudet mot vårt håll bara kastade jag ner kameran igen. *fniss*

Therese sjönk långt, långt ner på stolen så man knappt såg hennes huvud 😛

Fram för fler såna roliga skrattkvällar.

Fail Nattsudd

Tyvärr blev det 2 förlustmatcher för tjejerna så dom slutade 3:a i gruppen. För att gå vidare till slutspelet i Göteborg krävdes en förstaplats.

Det blev många restimmar och tåget skulle komma till station 02:02 men var så klart försenat och beräknades till 02:30. Jag låg på soffan och tittade på film i väntan på att åka.

Väl på parkeringen utanför stationen var det mycket nattsuddare i rörelse. Festprissarna var på väg hem eller vidare. Tåget var ytterligare en kvart försenat. När jag satt i bilen och väntade fick jag för mig att jag skulle testa och kolla var jag låser bilen inifrån. Jag menar det skulle faktiskt kunna komma nån fuling och rycka upp dörren. Jag tryckte på knappen och det funkade bra men jag aktiverade på samma gång larmet. Tryckte av larmet och efter ca 1 minut började lampan blinka igen, jag tryckte av och tänkte inte mer på det.

Helt plötsligt börjar larmet tjuta, MITT LARM, på min bil, PANIK! Hur gick det till? Tryckte på alla knappar jag kunde trycka på, t.o.m garageportöppnaren och den stängde minsann inte av larmet. FAIL!

Till slut hittade jag rätt knapp och tittade mig om för att se om alla bilar och människor tittade på mig 😀

Insåg att jag måste öppna dörren för annars aktiveras det automatisk igen. Tur att inte Malin var med, hon hade skämts ihjäl för sin mamma 😛

Ca 03:30 somnade jag i vår sköna säng och sov till 11. Utvilad klev jag upp och precis lagom till frukost kom Tex och Anton hem från hockeyträningen.

Ett leende

Fick ett mail från Anna, det fick mig att skratta 😀

Tänkte förgylla dagen med ett leende…  

Har du någonsin sett en person i din egen ålder och tänkt: ”Jag är glad att Jag inte ser så gammal ut”

____________________________________________________________________

Jag heter Berit och jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare. Jag läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn.

Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass som mig, för ungefär 30 år sedan.

Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden?

När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken. Denna halvskalliga, grå man med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat.

Efter att han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.

– Ja, det hade han, svarade han.

– När gick du ut då, frågade jag.

– Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.

– Du var i min klass! Jag log.

– Han såg närmare på mig. Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga, ohövliga, feta och elaka man:

– Vad undervisade du i då?