Nära nu

Känner mig lite småstressad.

På fredag morgon flyger vi till Corfu 8)

Jag har varit helt inställd på att flyget går 07:10 men nu när jag skrev ut biljetten är det ändrat till 05:40.

Mycket att göra klart på jobbet, hockeymöte hit och möte dit. Väskorna är INTE packade, inte ens påbörjade men kläderna är åtminstone rena. Som Larsson säger -Det löser sig med skottning bara snön kommer.

Ska i alla fall bli riktigt skönt att slappa i 2 veckor.

Telefonkö

→ Jag gillar inte att sitta i telefonkö

→ Jag gillar inte att knappa in mitt nummer och vänta på att bli uppringd

→ Jag gillar inte att höra -Du har nr 18 i kön, vi tar emot ditt samtal så snart vi kan

→ Om jag då måste göra ett val väljer jag att vänta

Problemet är…..

att när jag väl kommer fram har jag full sjå att komma ihåg vad det egentligen var jag ville 😛

Då kan man samtidigt undra hur viktigt det var?!?

Helgen som gick

I fredags hade vi kräftfest på jobbet. Only 6 personer men det var trevligt med god mat. Vi hade 7-kamp och jag undrar om det var jag eller Putte som drog nitlotten då vi hamnade i samma lag 😉

Vi var i alla fall ständig 2:a men allt handlar inte om att vinna man ska ha kul och det hade vi 😛

Lördag morgon susade Malin och jag till Boulongern och städade. Bra pengar till laget! Kände mig dock ganska jönsig när vi drog runt på den stora, gröna städvagnen. Det var inte många människor i rörelse men vi träffade på en och annan som tyckte vi var SÅ duktiga.

Vi fortsatte till ishallen där det var avslutning på hockeyskolan med internmatch. Värsta introt för grabbarna med presentation av spelarna och hela köret. Dom är så duktiga och det ska bli kul att se dom spela i vinter.

bilden lånad av Magnus G

Double crush syndrome

Läkaren ringde mig om röntgensvaret och det var nån mjukdelsförändring men inte onormalt. Jaha! Hon tyckte jag skulle äta voltaren i typ 2 månader och återkomma om det inte var bättre.

Det kändes INTE bra. Jag vill gärna ha svar på om, varför och hur och det fick jag inte. Känns som att man bara skjuter problemet framför sig. Någon, jag kommer inte ihåg vem tipsade mig om Doktor Hector Lerner. Jag googlade och kom fram till att han är smärtläkare på Bomhus HC. Jag ringde dit och berättade om mina besvär och tro det eller ej så fick jag en tid där igår. Ibland ska man ha tur.

Vilken fantastisk man. Han lyssnade på vad jag sa, klämde, kände, knäckte och frågade tusen frågor. Han tror att jag har ett Double crush syndrome.

”Double crush syndrome” innebär att om en nerv är irriterad på en nivå blir den känsligare för irritation på andra nivåer. Om man t ex har ett problem i nacken som irriterar nerverna som går från nacken ned i armen behövs endast en mindre störning i handen eller i armbågen för att symtom ska uppstår där också.

Det kanske inte är så konstigt att ingen behandling har funkat tidigare och min känsla av att problemet i lillfingret hänger ihop med armbågen var alltså inte så fel. I mitt fall är det ulnarisnerven som kläms.

Han gav mig en spruta i axeln och armbågen. Den i armbågen gjorde så satans svinaont så jag trodde jag skulle svimma. Som tur var överlevde jag 😛

Han ska beställa svaret från nervtestet och jag ska träffa honom igen den 12/9. Jag har verkligen stora förhoppningar om att det här ska lösa sig nu.

 

Almtuna

Igår åkte vi till Uppsala för att se Almtuna möta Brynäs. Antons ena hockeytränare, Magnus spelar med Almtuna så vi passade på att se både honom och Brynäs. Vi var 12 stycken i ”fancluben” –  Malin, jag, Tex, Anton, Per, Camilla, Edvin, Elsa, Chrille, Wilmer, Alfons och Erik.

På väg in i hallen

Längesen jag var med så här kommer en egobild 😛

Om ni bara visste hur gärna Anton och Edvin ville knacka på plexi när coach Mange fick sitta utvisad 😀

Edvin hade gjort en stor fin banderoll – HEJA MANGE 20 –

Anton, William och Edvin i väntan på att få gå in i Williams pappa Manges omklädningsrum. Tänk att ett illaluktande omkläningsrum kan göra killarna SÅ nöjda.

Det blev en trevlig tisdagsutflykt till Uppsala!