Jag hade svårt att somna igår, hade flashbacks från operation. När jag väl somnat vaknade jag flera gånger då jag skulle vända på mig. Det är ju inte direkt så man gör ett skutt för att vända sig. 

I morse var jag stel i både axel och arm. Glad att jag fick mina rörelseövningar så dom gjorde jag direkt. Kändes genast mycket bättre.

Har mest bara legat på soffan och tittat på serier. Ofrivillig vila är inte min grej men jag vet att jag måste. Blev lite trött efter lunch så jag tog mig en lur. Nej men man kanske ska leta på nån ny serie att titta på…..

Så var dagen D här – OPERATIONSDAGEN

Har sovit så där i natt men ändå inte dåligt, vaknat några gånger men snabbt somnat om. 

Strax före 6 ringde klockan och jag klev upp direkt för att få dricka lite vatten (max 2 tim före op), gick ner i duschen för att tvätta både hår och kropp med hibiscrub. Det gjorde jag även igår kväll innan jag kröp ner i renbäddad säng. Kroppen känns som sandpapper och håret som svinto 😖

Var så jäkla torr i munnen, kunde knappt svälja och fick inte dricka så jag stoppade in ett tuggummi för att få lite saliv i munnen. Kom på att jag kanske inte fick tugga tuggummi före op så efter 4 tuggor spottade jag ut det igen.

Väl på operation fick jag checka in mig (Tex var med) och sen blev jag visad in på ett rum. Bytte om till universums fulaste trosor, rock och strumpor med tillhörande plasttossor. Fick svara på en del frågor, typ om jag duschat, hade några tandproteser m.m. innan läkaren kom in och ritade lite på bröstet. Han skrev även hejsan ovanför 😊.

Sen kom narkosen och hämtade mig och jag fick säga hej då till Tex. Blev inrullade i ett gigantiskt operationsrum som var fullkomligt iskallt. Fick lägga mig på operationsbritsen och fick ett uppvärmt täcke på mig. Så Skönt!

De satte EKG-plattor, ett flygplan i handen, sprutade in lite medicament och sen fick jag andas in syrgas och sömnmedel.

I det här läget opereras jag i ca 50 minuter

Vaknar med ett ryck inne på operation och kommer ihåg att jag flyttar över till den andra sängen. Sen kommer jag inte ihåg mer förrän jag vaknar på uppvakningsavdelningen.

Lika törstig och torr i munnen som innan jag sövdes men nu fick jag minsann dricka vatten 💪

Slumrade lite till och från innan jag fick granatäpplesaft, kaffe och en smörgås. Gick på toa, läkaren kom och pratade lite och sen kom en fysioterapeut som talade om vilka övningar jag ska göra med start redan idag 😮.

Skickade SMS till Tex och meddelade att han kunde börja tänka på att hämta mig och strax därefter kom han (ca 13)

Han tyckte jag såg jättepigg ut, nästan så han tittade konstigt 😍 han hade nog förväntat sig att se ett vrak. 

Så här såg jag ut och här låg jag på uppvak.

Väl hemma la jag mig på soffan, måste vila trots att jag inte tyckte att jag hade nåt jättebehov av det. Var tvungen att äta lite kinapuffar i väntan på mat för jag blev så hungrig. 

Malin och Tobbe kom förbi ❤ behövs inga ord 💗

Visade Malin och Tobbe hur det ser ut, båda tyckte det såg lite läskigt ut.

Med BH och skumgummitutt ser man ut som vanligt. Det är lite svullet men det kommer att bli helt platt och ärret går liksom tvärs över. 

Idag hade jag tid på Nukluärmedicin (eller vad det nu hette) för att få en injektion av nåt radioaktivt ämne för att söka upp första lymfkörteln i armhålan, den s.k. portvakten. Detta för att kirurgerna imorgon ska kunna ta ett prov av portvakten för analys.

 Både Tex och mamma erbjöd sig att följa med som sällskap men jag tyckte inte det behövdes. Väl där fick jag först sprutan i tutten (strax under bröstvårtan) och sen fick jag vänta i 1 1/2 timme på bildavläsning.

När jag satt där i väntrummet ångrade jag att jag inte hade nån med mig, kände tårarna kom så jag var tvungen att gå iväg en sväng. Har insett att när jag inte vet hur saker och ting går till då blir det jobbigt och jag blir stressad. Jag vill ha full koll för då känns det tryggt. 

Bildavläsningen var en stor röntgen som jag fick ligga i med armarna ovanför huvudet i typ en kvart. Hade jag inte en aning om innan jag väl var där 😱

Det gick i alla fall hur bra som helst och nu känns det mycket bättre. Man lär sig och får insikter varje dag!

En stor anledning till att Katta kom just i helgen som var är att hon också har haft bröstcancer. Hon kom före min operation så jag fick se in real hur det faktiskt kommer att bli.

Vi sitter i samma båt och ingen behöver ro. Det är bara att åka med. Vill egentligen inte alls att vi ska sitta i samma båt men nu gör vi det och det är jag glad för 😘

Katta fick också ta bort hela bröstet och det gjorde hon i april. Jag fick titta på henne (med kläder på) och gissa vilket bröst som var vilket. Kunde absolut inte se nån skillnad så jag fick känna. Kunde absolut inte känna nån skillnad heller. 

Så tog hon ur silikonprotesen. Protes – men fy vilket fult ord.

Den kändes ganska stor och tung men ändå verklig på nåt sätt. Inte hård och fast utan lite mjuk och ”hängig”.

Det är klart det ser lite konstigt ut när det är platt på ena sidan. Man ska ju liksom ha 2 bröst men nog kan jag leva med bara ett för den här ruttentutten vill jag inte ha. Dessutom tror jag alla tycker om mig lika mycket oavsett om jag har ett eller två 😍

Väljer bort detaljer kring hur beskedet mottogs från alla våra barn. De reagerade ändå precis som jag trodde så jag känner barnen väl ❤❤ ❤

Jag var helt lugn och berättade sakligt hur det var och berättade vad som kommer att hända. Tror ändå att mitt lugn smittade av sig och trots bedrövelsen skrattade vi lite åt skumgummitutten.

Som Malin sa: Cancer är ett så jäkla brutalt ord!!

Så sant, håller med henne fullständigt!

Många har gråtit för min skull 😢 Det som är så sjukt är att jag känner mig precis som vanligt. Jag är inte trött, jag har inte ont, jag känner mig inte sjuk men jag säger som mamma. Jag har en objuden gäst i min kropp som bara ska bort.

Så gick veckan och det blev måndag den 8 januari.

Jag jobbade som vanligt till 14 sen kom Tex och hämtade mig på jobbet.

Satt inte många minuter så kom sköterskan och visade in oss på ett rum och strax därefter kom läkaren. En ungersk man som var ganska ”trökig”.

Han berättade att det var cancer. En hormonell snäll cancer. Snäll??  Hur fan kan cancer vara snäll?

Men visst, snäll fastnade i hjärnan. Han sa att dom rekommenderade mig att ta bort hela bröstet och ändå fick jag alternativet att bara ta bort en del. Men alltså – jag spyr på den här tutten. Tål inte se den! Trodde han verkligen att jag skulle vilja ha den kvar? Alla människor är olika och det finns säkert dom som inte alls vill ta bort hela. 

Han lyssnade på hjärta och lungor och tog ett blodtryck. Blodtryck sa jag, det kommer vara skyhögt, känner mig lite nervös. Då drog han på smilbanden, tog blodtrycket och talade om att det var helt normalt. 

Han undrade om jag hade några frågor. Inte en fråga ploppade upp så han gick och in kommer en helt fantastisk sköterska – Petra. Petra frågade om jag förstod allt som läkaren sa och ja det gjorde jag väl. 

Hon frågade hur jag tog beskedet. Vad ska man säga, jag var helt inställd på det så det kom ju inte som en chock precis. Kände däremot en lättnad att beskedet kom. Ingen ovisshet längre. Jag kände ett konstigt lugn.

Hon berättade att en operation var inbokad den 17/1. Herregud, det är ju nästa vecka. Nog tänkte jag tanken att här måste det gå undan, bråttom, bråttom men så var det inte. Dom har så korta väntetider. Före jul hade dom 3 1/2 vecka och tyckte det var jättelångt.  Man får vara tacksam att vården fungerar även om dom får ta en hel del skit. Beundrar verkligen människor som vill och klarar av att jobba inom vården. 

Fick med mig en liten goodiebag med en BH och en skumgummitutt. Till tutten medföljde en liten påse med extra skumgummi så jag kan fylla på ifall den känns för liten. Fick även en liten necessär med lite smått och gott i. 

Information och telefonnummer så jag kan ringa om jag undrar nåt.

Drygt en timme senare var vi på väg hem igen.

Fortsättning följer…..