Bröstcancer

Vi sitter i samma båt

En stor anledning till att Katta kom just i helgen som var är att hon också har haft bröstcancer. Hon kom före min operation så jag fick se in real hur det faktiskt kommer att bli.

Vi sitter i samma båt och ingen behöver ro. Det är bara att åka med. Vill egentligen inte alls att vi ska sitta i samma båt men nu gör vi det och det är jag glad för 😘

Katta fick också ta bort hela bröstet och det gjorde hon i april. Jag fick titta på henne (med kläder på) och gissa vilket bröst som var vilket. Kunde absolut inte se nån skillnad så jag fick känna. Kunde absolut inte känna nån skillnad heller. 

Så tog hon ur silikonprotesen. Protes – men fy vilket fult ord.

Den kändes ganska stor och tung men ändå verklig på nåt sätt. Inte hård och fast utan lite mjuk och ”hängig”.

Det är klart det ser lite konstigt ut när det är platt på ena sidan. Man ska ju liksom ha 2 bröst men nog kan jag leva med bara ett för den här ruttentutten vill jag inte ha. Dessutom tror jag alla tycker om mig lika mycket oavsett om jag har ett eller två 😍

 

Att berätta

Väljer bort detaljer kring hur beskedet mottogs från alla våra barn. De reagerade ändå precis som jag trodde så jag känner barnen väl ❤❤ ❤

Jag var helt lugn och berättade sakligt hur det var och berättade vad som kommer att hända. Tror ändå att mitt lugn smittade av sig och trots bedrövelsen skrattade vi lite åt skumgummitutten.

Som Malin sa: Cancer är ett så jäkla brutalt ord!!

Så sant, håller med henne fullständigt!

Många har gråtit för min skull 😢 Det som är så sjukt är att jag känner mig precis som vanligt. Jag är inte trött, jag har inte ont, jag känner mig inte sjuk men jag säger som mamma. Jag har en objuden gäst i min kropp som bara ska bort.

Beskedet

Så gick veckan och det blev måndag den 8 januari.

Jag jobbade som vanligt till 14 sen kom Tex och hämtade mig på jobbet.

Satt inte många minuter så kom sköterskan och visade in oss på ett rum och strax därefter kom läkaren. En ungersk man som var ganska ”trökig”.

Han berättade att det var cancer. En hormonell snäll cancer. Snäll??  Hur fan kan cancer vara snäll?

Men visst, snäll fastnade i hjärnan. Han sa att dom rekommenderade mig att ta bort hela bröstet och ändå fick jag alternativet att bara ta bort en del. Men alltså – jag spyr på den här tutten. Tål inte se den! Trodde han verkligen att jag skulle vilja ha den kvar? Alla människor är olika och det finns säkert dom som inte alls vill ta bort hela. 

Han lyssnade på hjärta och lungor och tog ett blodtryck. Blodtryck sa jag, det kommer vara skyhögt, känner mig lite nervös. Då drog han på smilbanden, tog blodtrycket och talade om att det var helt normalt. 

Han undrade om jag hade några frågor. Inte en fråga ploppade upp så han gick och in kommer en helt fantastisk sköterska – Petra. Petra frågade om jag förstod allt som läkaren sa och ja det gjorde jag väl. 

Hon frågade hur jag tog beskedet. Vad ska man säga, jag var helt inställd på det så det kom ju inte som en chock precis. Kände däremot en lättnad att beskedet kom. Ingen ovisshet längre. Jag kände ett konstigt lugn.

Hon berättade att en operation var inbokad den 17/1. Herregud, det är ju nästa vecka. Nog tänkte jag tanken att här måste det gå undan, bråttom, bråttom men så var det inte. Dom har så korta väntetider. Före jul hade dom 3 1/2 vecka och tyckte det var jättelångt.  Man får vara tacksam att vården fungerar även om dom får ta en hel del skit. Beundrar verkligen människor som vill och klarar av att jobba inom vården. 

Fick med mig en liten goodiebag med en BH och en skumgummitutt. Till tutten medföljde en liten påse med extra skumgummi så jag kan fylla på ifall den känns för liten. Fick även en liten necessär med lite smått och gott i. 

Information och telefonnummer så jag kan ringa om jag undrar nåt.

Drygt en timme senare var vi på väg hem igen.

Fortsättning följer…..

Bröstcancer?

Jag får många frågor från olika håll, typ när, var, hur?

Det här blir inlägget blir lite längre än vad jag brukar skriva.

Jag kände i somras att undersidan på högra bröstet kändes lite hårt. Ingen knöl på nåt sätt utan ett område som var lite kompakt. När jag lyfte armen uppåt blev huden där lite skrynklig.

Visste att jag i augusti skulle bli kallad på den vanliga mammografin som alla kvinnor får kallelse till vartannat år. 

Gick så klart dit men sa ingenting om hur jag kände??!! Varför kan man ju undra så här i efterhand.

Väntade på svaret och slet upp kuvertet när det kom. Min mammografi var HELT NORMAL och visade inga tecken. 

Skönt men nånstans kändes det inte OK i alla fall och dagarna innan jul ringde jag Bröstmottagningen. Tjejen jag pratade med var hur trevlig som helst, hon ställde några frågor och undrade om jag kunde komma den 29 dec. En undersökning som skulle ta ca 1 1/2 timme. 

Först träffade jag en läkare som ställde en del frågor och kände igenom mina bröst. Hon kände också det ”hårda” men kunde inget säga. 

Gick vidare till mammografin som inte visade nånting!! Jag trodde i min enfald att man ser allt på mammografi men så är det inte. De flesta fall upptäcks så och därför har man valt att ge alla kvinnor denna undersökning.

Jag fick då gå på ultraljud, ja allt var på samma ställe och ingen väntan emellan. På ultraljudet såg läkaren denna förändring och gjorde en biopsi. Dom bedövade tutten och körde in typ nån tjockare nål/penna som tog ut ett vävnadsprov. Det kändes ingenting men lät ungefär som en häftapparat, det small till.

Ja så var det inget mer med det. Jag fick en ny tid för provsvar och läkarbesök den 8 januari. 

Veckan att vänta var jobbig. Första dagen var jag bara tom, kände väl egentligen ingenting. Dag 2 forsade tårarna plötsligt men jag vet inte varför. Ulade länge och väl och sen kändes det bättre. 

Hade svårt att somna på kvällarna och vaknade flera gånger per natt. Tyckte inte att jag tänkte så mycket men nånstans i bakskallen låg det väl och malde.

Jobbigt att träffa folk som frågar hur det är. Så svarar man ”-Det är väl bra” när man egentligen bara skulle vilja säga att det är åt helvete.

Ovisshet är jobbig och jag ställde in mig på att det skulle vara ett tråkigt svar. Vad skulle det annars vara?

Fortsättning följer……